Tyskland 23-26 maj 2012



Så bar det då äntligen iväg. Tyskland - here we come! Barn och barnbarn hade skramlat till en resa till Tyskland för mamma. Hon har inte kunnat komma dit sedan pappa blev sjuk, men nu när han bor på ett boende så kan hon ta semester några dagar och sticka iväg.

Sagt och gjort. Syster Mariann och systerson Kristoffer och så jag tillsammans med mamma. Och vi har haft det såååååå bra. Solen har skinit på oss hela tiden. När vi åkte mot flygplatsen och skulle åka hem kom det in lite moln och när vi klev på flygplanet småregnade det, men då gjorde det ju inte oss något. Men det bästa av allt är ju alla härliga och goa släktingar vi har i Tyskland. De har tagit så god hand om oss och vi har haft det så bra. Se på bilderna och kolla in mammas blick. Hon mår så bra och njuter. Det fullkomligt strålar om henne. Skönt för henne att komma bort några dagar och träffa sin älskade storebror som hon är så tajt med.

Morbror Herbert var med i andra världskriget - ett tag. Han blev av med bägge sina ben, ett öga och fick granatsplitter i kroppen. I alla år har han gått med benproteser och käppar, men för några år sedan fick han en stroke och blev förlamad i halva kroppen. Så ena armen kan han inte röra och halva ansiktet hänger. Det jobbigaste är väl att han inte kan svälja riktigt. Han sätter lätt i halsen och hostar ofta och mycket. Han är 87 år, fyller 88 i november, miste sin älskade fru Anni för 7 år sedan som han fick 8 barn med. Ett dog när det var litet. Tyvärr så har han mist 2 vuxna barn också. Annelie dog i cancer för några år sedan och Günther fick en kraftig hjärtinfarkt för ett år sedan och klarade inte den. Allt detta till trots så lever han och mår bra. När han fyllde 87 år i november så frågade mamma hur gammal han hade planer på att bli. 90 i alla fall, sa han. Coolt va! Han pratar inte så mycket längre, men han har registrerat allt när vi varit där. Mamma ringde och pratade med mina kusiner igår och de sa att han sovit ett dygn efter vi åkt. Men han var så glad och mådde så bra av att vi var där.

Kristoffer har aldrig varit i Tyskland och sett mormors hemtrakter och Mariann var det 30 år sedan hon var där. Det var verkligen jätte kul att få göra denna resa tillsammans. Vi har skrattat och mått gott tillsammans.

Vår kusin Elisabeths man Joachim har tagit väldigt väl hand om oss och skjutsat oss dit vi velat och tog mig och Kristoffer på en 4 timmars lång cykeltur (med många stopp) runt omkring i mammas barndomstrakter. Fantastiskt kul. Vi var en dag i Lübeck och tittade på den vackra staden + hälsade på vårt kusinbarn Christina och hennes kille som bor i en jätte härlig takvåning i gamla delen av Lübeck. De har en gummibåt också som de körde oss runt Lübeck med. Jätte häftigt att se staden från vattnet.

En dag bakade vi hederliga svenska kanelbullar och det var uppskattat. Mums!

Min mamma är yngst av en barnaskara på 8 barn. De bodde i Göhl, som ligger 3 km från Oldenburg i Holstein. Morbror Hertbert var den enda sonen som kom tillbaka från kriget. En stupade och en blev tillfångatagen i Ryssland och dog där. Morbror Herbert kom hem till slut efter lång tid på sjukhuset och där hemma i byn väntade hans älskade Anni på honom. Många trodde nog att hon inte skulle vilja ha honom, invalidiserad som han var, men kärleken besegrade det och de fick ett långt och bra liv tillsammans. De gifte sig ganska snart och Anni flyttade in i mammas barndomshem tillsammans med min morfar och min mamma och något syskon till som fortfarande bodde hemma. Anni och Herbert hade inga pengar att köpa vigselringar till, men fick ringar efter mammas stupade bror. Han och hans flickvän var förlovade, men i och med att han stupade fick de ringen tillbaka från honom och hon hade ju sin ring. Så då blev det Anni och Herberts ringar istället. De äldsta och första barnet de fick blev en pojke, Willie, och han är döpt efter den stupade brodern. När Anni och Herbert firade guldbröllop (50 år) så gifte de om sig i kyrkan och hade stor fest. De hade inte råd att göra ett fest när de gifte sig första gången och ville nu när de hade möjlighet tillsammans med alla barn och barnbarn + vänner ha en sjudundrande fest. Och de hade det.

Mamma bodde några år tillsammans med hela familjen i och med att hon bara var 15 år när kriget var slut. Så barn efter barn föddes och mamma fanns där och hjälpte till. Och det förklarar varför hon är så tajt med hela den familjen och alla dyrkar henne. Hon var den unga, men ändå vuxna fastern/mostern som gav trygghet och var säkert lite cool, men tog även mycket ansvar.

Det var en härlig resa till Tyskland! Batterierna är laddade och jag är boostad med massor av släktkärlek. Även om man ses så sällan så finns banden där och de är starka.

/ Kramar från halvtysken Moni


London



Hej på er!

Är hemma igen efter några härliga dagar i London med min fina familj + Mickes syster och hennes son Jesper. Vi har shoppat, myst i det härliga sensommarvädret, ätit och druckit gott, fnissat och upplevt härliga saker tillsammans som är mysiga att tänka tillbaka på.

Vi träffade min kusins dotter Christine i London också. Hon bor där. Så vi fick lite bra tips från henne. Jätte gullig och go tjej som hade sin kille David med sig också. Det är något speciellt med släktingar. Även om man inte ses så ofta så "känner" man varandra ändå. Man har väl liksom en kärna som vi alla tillhör och det känns. Helt okomplicerat och trevligt att ses. Detta möte förgyllde verkligen vår resa.

Det var kallt och en fantastisk fullmåne när vi landade igår kväll på Skavsta och i morse fick jag skrapa rutorna för första gången denna höst på bilen. Men det är skön och klar höstluft och det är härligt också.

Hoppas ni mår bra och har det skönt i höstvädret!

Kramar Moni


En härlig helg på Risö tillsammans med Sofie och Henry



I helgen var vi på Risö. Det är Micke och hans syskon och mammas sommarstuga. Det ligger på en ö utanför Nyköping. Helt fantastiskt vackert och skönt ställe att vara på. Vi har det ju ganska lugnt och tyst här i Vidja, men på Risö är det om möjligt ännu tystare. Det är fåglar och motorbåtar som kan störa ibland och det hör ni ju själv hur det verkar, hur mysigt som helst.

Mickes föräldrar köpte tomten 1964 och har byggt upp allt själva. Ursprungshuset är från Dalarna. 1849 står det inristat i en takbalk uppe på loftet. Huset monterades ner i Dalarna och Mickes morfar som var en händig karl hjälpte till att ta det på vintern över isen och hjälpte till att resa det tillsammans med Mickes pappa och diverse mor- och farbröder. Huset har byggts till under åren och det finns även en liten gäststuga. Hur charmigt och mysigt som helst.

På bilderna ser ni bland annat Veronicas lilla goa hund Ulf-Henry. Kallas Henry. Han är vår nya lilla ögonsten. Veronica behöver ibland hjälp med passning av Henry på helgerna när hon jobbar och det passar oss helt perfekt. Lisa har länge längtat efter en egen hund, men det är ju lite svårt att ha hund när vi jobbar på dagarna och går i skolan. Så att ha en helg-hund är den perfekta lösningen. Henry är dessutom så himla trevlig, mysig och lättsam att till och jag med smälter för honom. Har väl tyckt att hundar är söta sådär förut, men Henry har tagit plats i mitt hjärta - verkligen. Så han var med oss till Risö för första gången och fick använda sin nyinköpta flytväst också. Han blev även poppis hos Mickes syster Marie, hennes son Jesper och farmor Marianne.

Med oss denna helg hade vi också Lisas allra bästa vän, Sofie. De har känt varandra sedan de var ca 2 år. De gick på samma dagis, Magelungarna. Sofie är en go och fin tjej som vi tycker så mycket om. Och visst är hon söt också.

På en av bilderna ser ni Lisas fina fläta som faster Marie gjorde på henne. Det är inte bara flätan som är fin, utsikten också - eller hur!


Thailand



Bilderna talar för sig själva! Eller hur? Vilket land. Vilket paradis. Det var verkligen lika bra som vi trodde. Vi hade höga förväntningar, men vi blev INTE besvikna. Underbart klimat, god mat, trevliga människor, enkelt. Allt var så lätt. Vi trivdes verkligen jätte bra. Hade gärna stannat en vecka till - minst.

Kul!



Var inne och kollade statistiken på min blogg. I måndags hade 80 personer varit inne och kollat. Kul! :) Skulle vara kul om fler gjorde sig till känna och kommenterade också. Säg gärna vad ni tycker. Det skulle jag uppskatta.

Titta på bilden här då. Visst är den härlig. Den är från London Eye. Vi var i London på sportlovet 2010 med familjen. Vi åkte från ett kallt och vintrigt Sverige och kom till våren i London. Krokusarna blommade och solen värmde. Vi var där i 5 dagar och hade jätte fint väder alla dagar. Vi var jätte duktiga och fota de första 4 dagarna och så näst sista dagen "råkar" Micke radera alla bilder från kameran!!!!! Vi var gråtfärdiga allihopa och hade svårt att sova på natten. Men tur i oturen så hade Lisa varit flitig att fota med sin nya mobil. Så den här bilden kommer från hennes mobil. Men det var som Lisa sa också, klok som hon är "vi får bevara bilderna i minnet". Så sant! Men visst blir man ledsen när man gör en sån tabbe och Micke-stackarn mådde ju så dåligt. Vi hade underbara dagar i London och shoppade så vi hade svårt att hålla vikten när vi klev på planet (flög med Ryan Air - ni vet - massor med hållhakar för att hitta fler sätt att göra flygbiljetten dyrare). Men det gick! Kul och härligt hade vi och massor med fint med oss hem! Vi landade i Nyköping mitt i natten och det var full vinter fortfarande - svårt att fatta när man kom från ett vårligt London - och övningskörande Rasmus körde de 12 milen hem. Mamma Moni somnade gott i baksätet.

RSS 2.0