Heeeej på er!

Jag trixar och fixar lite och försöker komma igång med bloggen. Är inte så hajj på det här med att infoga bilder, men hittade lite bilder på barnen och mig när vi var i London på Sportlovet. Gubben var med också, men lyckades inte fastna på någon av dessa bilder. Kommer bild på honom så småningom.

Jag har varit hemma med Lisa några dagar nu. Hon är genomförkyld och lite hängig. Tänkte att det var ett perfekt tillfälle att kunna blogga lite, men det är ju roligare när jag har lite bilder att visa också. Det kommer.

Kan så länge berätta lite om mig, tänkte jag. Jag heter Monica, men kallas för Moni. Vi var 3 st "Monicor" i klassen. Det blev lite knepigt så en blev Monkan, en blev Monica och jag blev "Moni". Har hetat så sedan jag gick på mellanstadiet. Jag är född och uppvuxen i Farsta och Vidja. Har sedan 1987 varit permanentboende i Vidja. Bor sedan 1989 i det huset vi numera bor i tillsammans med min man Micke (varit tillsammans sedan 1988 och gifta sedan 1990) och våra 2 barn Rasmus, 17 år, och Lisa, 10 år. När vi flyttade hit var huset 27 kvm och vi hade utedass och bara vatten i det lilla köket när det var plusgrader ute. Vi var superlyckliga att ha kunnat köpa denna underbara tomt från 1942 med härliga äppelträd och en fin gammal uppvuxen trädgård. Vi tillbringade mycket tid på Fritidshusexpo och hittade ett hus vi skulle bygga. Vidja är ett fritidshusområde så vi har begränsade byggrättigheter, men vi beställde ett hus efter de bestämmelserna. 55 kvm med loft och i och med att huset skulle stå i en sluttning skulle vi få källare också. Toppen! Allt gick enligt planerna. Ett tag. Dessvärre fick vi avslag på bygglovet och där satt vi i vår lilla stuga med utedass - vad gör vi nu? Vi var 23 och 25 år gamla och i den åldern är man inte så knusslig och bekväm. Och orädd! Våren kom och storebror kom med hammare och spik och vi byggde ut vårt lilla hus så vi fick ett badrum och en matplats. Min snälla goa bror la ner många timmar på att hjälpa oss, trots att han var småbarnsfar och egen företagare. Micke som är en envis kille och viljan att lära sig var lärlig och har sedan den byggt allt själv på vårt hus.

På 46 kvm bodde vi sedan i 6 år. Rasmus föddes och allt var perfekt. Vi hade inga direkta ytor, men en stor tomt. Micke byggde också våren 1991 en stor fantastisk veranda och det blev som ett extrarum. Åren gick och längtan efter ett till barn kom. Men oj vad trångt det skulle bli med ett barn till i vårt pyttebo. Sagt och gjort - fram med hammare och spik och nya utbyggnaden resulterade i ett sovrum till, större kök och större vardagsrum. Grannarna kallar vårt hus för "bullhuset". Det är som en deg som jäser och blir större åt alla håll. Hihi... Gillar det namnet. Lisa föddes och bodde med oss de första åren. När hon blev större och började få mer och mer saker flyttade jag och Micke ut till vardagsrummet där vi sov i 4 år. Det funkade bra, men när barnen blir större och börjar vara uppe längre på kvällarna samt att man ibland vill gå och lägga sig före så blir det lite knepigt i ett litet hus. Jaha, vad gör vi nu då. Jo, vi hade en friggebod också som Micke byggde 1993 som fungerat som gäststuga, förråd, extrarum. Micke tog fram hammare och spik igen och byggde ihop dessa hus. Gången emellan fungerar idag som vårt dressingroom med en garderobsvägg, stor helkroppsspegel och en divan - förstås. Friggeboden - Rasmus rum - har ett sovloft och han har faktiskt världens mysigaste rum, tycker jag. Dessutom ligger det lite avsides från kärnan i huset så för en trött tonåring med lite märkliga dygsrytmer passar det perfekt. Han stör inte oss och vi stör inte honom.

Detta blev ett långt inlägg. Så fort jag blir lite mer hajj på att infoga bilder så ska jag lägga ut bilder så ni får se vårt lilla hus.

Nu ska jag pyssla om lilla Lisa. Ha det så bra! Vi ses och hörs! / Kramar Moni